Idag har jag och Pär varit gifta i tio år-time Flies!

Fast å andra sidan, allt som går att fira ska firas, men först ska vi ta oss från Opal Springs upp till Peninsula längs med östra kusten. Vårt sista mål på resan är tre dagar i Cooks Beach, Coromandel, vilket är ett av NZländarnas egna semesterparadis. Idag hade vinden mojnat och vi åkte vidare genom sagolandskapet. Snart övergick gröna runda kullar till regnskog och det var dags att åka upp i bergen på krulliga vägar. Nu följde vi kustlinjen som var så vacker! Turkost hav, små samhällen med ganska laid-back atmosfär, vi hade kommit till semesterkusten! 

 

Halvvägs framme stannade vi till för att fylla på kylen och Pär botaniserade som vanligt i butikens kylutrymme som är full av spännande öl! Vi passerade även ett microbryggeri där vi gjorde ett kort stop för att inhandla smakprover till vår husjakt därhemma (som är en riktig ölkännare, så inte vilken öl som helst går an!) 

 

Efter nästan tre timmars kringelikrok-resa var vi äntligen framme! Vi gled in på campingen och det började bra, stoooort poolområde, Wilma jublade! Sedan kom vi fram till vår "site" som också den var den största vi haft, med en avgränsande hög häck så vi fick en egen uteplats. Det här blir bra. Klockan var inte så mycket än så vi tog en sväng på stan ner mot stranden. Stan bar väl kanske att ta i, som bestod av tre verksamheter: lokala restaurangen, liquerstore (spritbutik) och matbutik. Vad mer behövs? Väl nere på stranden så var det varmt och blåsigt, full av aktivitet med semesterfirare i vattnet, höga vågor och vit sand. Något som vi observerade var att husen var av ganska spännande karaktär, lite modernare arkitektur, dova färger och en del hade runda tak! I stort sett vid varje tomt stod en snygg traktor så att diverse vattensportsutrustning kan transporteras. ( såsom kajaker, brädor, vattenskotrar och båtar) Nya Zealändarna verkar vara väldigt friluftsintresserade och det märktes även på campingen. Jag torp att vi var de enda utländska turisterna här, faktiskt. Här har man med sig båt till campingen, det är nog därför siterna är större än vanligt. 

 

Wilma badade i poolen stoet sett hela eftermiddagen och ville inte alls följa med på restaurang på kvällen. Vi hadebokT bord på den lokala restaurangen Go Vino, som är en Kaizen restaurang som ständigt arbetar med förbättringar! Lean-kul! Kaizen betyder även mat och njutning för stunden på moriska, vilket låter lovande. Vi läste på tripadvisor att de fått väldigt höga betyg, men hade egentligen inga förväntningar för den såg ganska anspråkslös ut från gatan. Så Wilma "matad" och laddad med DVD i husbilande TV, promenerade vi ner till Go Vino.